Foto: Eva Tedesjö
Well they closed down the auto plant in Mahwah late that month
Ralph went out lookin’ for a job but he couldn’t find none
Så inleder Bruce Springsteen Johnny 99 från albumet Nebraska. Få artister har skrivit så inkännande om bilen som frihetssymbol och arbetarens roll i industrisamhället eller använt vägen och dess befolkare i sina texter.
Skulle tro att fler än en älskare av bilkörning - liksom jag själv - suttit bakom ratten och lyssnat på Thunder Road, Born to Run, Racing in the Streets, Pink Cadillac, My Hometown, Working on the Highway, Highway 29, Highway Patrolman, Used Cars, Cadillac Ranch, Wreck on the Highway, Darlington County, The River, Drive All Night, Stolen Car, Backstreets, Gypsy Biker, Out in the Street, The Promised Land, Further on (Up the Road), med flera…
Skulle också tro att fler sörjer GM:s besked om Saabs nedläggning lika starkt som om man stängde av en del av blodomloppet.
GM, som i Detroit inte själv klarar att göra hälften så bra bilar som ingenjörerna och fabriken i Trollhättan, har mage att först misshandla sitt barn och sen fortsätta att sparka när det är nere för räkning.
Fyrhjulsdrivna offroadkittade 9-3X var till exempel klar för flera år sedan. Då fick Jan-Åke Jonsson nej från Detroit. I stället kom den nu, sådär fem år för sent för att påverka de kritiska volymerna. 9-5 var pensionsfärdig för flera år sedan men förhalades - i stället blev det först en Opel i stället för tvärtom och varumärket devalverades ytterligare. GM tyckte det var viktigare att sätta Saabloggor på en gammal Subaru Impreza (9-2) och Chevrolet Trailblazer (9-7X). De blev fullständiga försäljningsfiaskon efter beslut av högavlönade GM-chefer utan markkontakt.
Nu får vi varken se nya 9-3, 9-5, 9-5 kombi eller 9-4X, modeller som antingen är produktionsklara eller islutfasen av sin utveckling. Vi får inte se några av Saabs elhybrider. Vi får inte se några av Saabs småbilar.
Vi får däremot äntligen se GM ta ansvar för Saab. Syndaren vaknar tyvärr alltför sent.
Själv är jag stolt innehavare av min tredje Saab som tjänstebil, en av de absolut sista 9-3:orna från Trollhättan. Och förundras hur många rätt den har i slutet av sin livscykel, och hur bra en uppföljare skulle kunna bli.
Många, bland annat en ovetande näringsminister, har anklagat de svenska tillverkarna för att göra för törstiga bilar. Då har hon inte bara missat Volvos dieselutveckling, utan även 9-3 med en 210-hästars bensinmotor. Jag snittade 7,3 liter bensin/100 km vid landsvägs- och stadskörning med en 06:a.
Det är rena dieselsiffrorna. (Min nuvarande etanolversion med automatlåda är i ärlighetens namn inte lika insmickrande, men det är mer automatlåde- och etanolproblem än ett utslag av motorns grundtörst.) Byggkvaliteten är gedigen och få Volvobilar klarar sig lika bra i Bilprovningens statistik.
Vi är många som kommer att sakna egenheten, säkerheten, stolarna, förarmiljön, körglädjen, designen, cabbarna, turbomotorerna, den gröna instrumentering och flygplansarvet.
Jag säger inte att man ska ge olönsamma och ohållbara verksamheter konstgjord andning när hjärtat slutat att slå för länge sedan. Jag säger bara att det är tragiskt att livskraftiga verksamheter och idéer inte får blomma i rätt miljö.
Det är ingen tröst denna iskalla afton, men Saab kan leva vidare även om bilarna läggs ned. Bolaget är redan styckat och klart, redo för försäljning. Det betyder att många - inte alla - kan jobba vidare med sina värdefulla kunskaper, fast i en roll som underleverantör till andra tillverkare. Eller hos en annan tillverkare. För fler än en korp lär samlas efter jul utanför grindarna i Trollhättan för att norpa det som glittrar.
Så det behöver inte gå så långt som i fortsättningen av Johnny 99, där gin blandas med vin och konsekvenserna blir ödesdigra.
Läs också: Frågor och svar om nedläggningen
